Aktivitetsdag RJ
Region Norr

Rädda Jakten har det senaste året fått ett stort antal medlemmar även i de två nordligaste länen. Precis före påsk bjöd vår region norr in till aktivitetsdag med kaffe, läsk och korvgrillning i Luleå. Här hade man också dukat ett bord fullt med priser för den som tog sig tid att genomföra tipspromenaden.
Både äldre och yngre kom och försåg sig av det som bjöds och det blev många intressanta diskussioner.
Motståndet mot vargen är kompakt och man var rörande överens om att ingen annan än Rädda Jakten har vågat sig på att sätta ner foten. Här är man också helt på det klara med att alla former av löshundsjakt blir otänkbar om man får var på skogen.
Lennart Forsberg är regionens ordförande och just nu laddar han för fullt inför kommande björn och älgtester på mässor och utställningar i regionen.
Vid förra årets Utemässa i Lycksele var Lennarts permobilbjörn huvudattraktionen och den har nu utökats med en permobilälg. Många tar chansen att testa och antalet förbokade stiger hela tiden. Vid årets Utemässa räknar Lennart med att det blir ett par svettiga dagar.
Med sig till aktivitetsdagen hade Lennart också med en försvarlig laddning av skyddsvästar och kepsar.

Det är klart att vi skall synas
Priset för kepsen är 65:- och 65:- för västen.
Frakt tillkommer 
Om du köper både kepsen och västen  bjuder vi på frakten.
Beställ på tel 070-668 78 96

Bevisen på att vi handlat rätt
Under flera år har Rädda Jakten jagats med falska anklagelser. Vi har hela tiden vetat att vi haft torrt på fötterna och inte fäst så stort avseende vid påhoppen.
Harry Fredriksson har, trots att han inte är medlem och inte heller kan bli, krävt att få se handlingar som bevisar att det vi hela tiden sagt är i överensstämmelse med verkligheten. Vi har inte ansett oss skyldiga att gå honom till mötes tidigare, men nu gör vi det ändå i hopp om att en gång för alla få slut på de påhopp som fått pågå allt för länge.
Här nedan kan ni se registreringshandlingar för organisationsnummer och varumärke, samt beslutet från Skatteverket.

Lite funderingar inför årsmötet 2017-03-11.
Jag är medveten om att alla medlemmar inte har samma åsikter om allt som berör och händer i Rädda Jakten. Men jag är fullständigt övertygad om att alla medlemmar i Rädda Jakten är fullständigt överens om att vi inte ska ha varg i Sverige, och det är det som är den drivande kraften i vår organisation.
Att vi sen har olika uppfattning om hur organisationen skall drivas, vem som är mest lämpad att företräda oss i olika situationer är viktigt, men inte viktigast. Det viktigaste är att vi ställer upp till 110 procent på dem som är utvalda på möten och stämmor att företräda oss. Dessa är ju valda i demokratisk ordning och kan man inte acceptera det bör man avstå från komentarer. Vi har ju alla samma mål. Även om våra vägar dit skiljer sig åt i början hoppas jag att det på sikt blir en bred autostrada som enkelriktas åt ett håll, ett vargfritt Sverige.
Född på 40t-talet har jag under lång tid sett hur rovdjuren totalt ökat och påverkat boende och näringsverksamheter i glesbyggd med en förbluffande hastighet de senaste 20 åren.
Rovdjursföreningens 4000 medlemmar utgör 0,00044 procent av Sveriges befolkning. Att det är den organisationen som själva skall stå för landets inriktning av rovdjurspolitiken framstår för dem som en självklarhet.
85 procent av Sveriges befolkning bor i tätorter, 15 procent bor tätortsnära eller i glesbyggd. Vi Jägare utgör o, o3- 0,04% procent av landets befolkning (de flesta bor dessutom i glesbyggd och är markägare) och att landsbygdsbor bör få vara med och påverka utvecklingen av rovdjursstammarna i framtiden ser jag som självklart. Det är ju vi som har arealerna, ansvaret och kunskapen att förvalta det Vilda Sverige. På samma vis som industrins ägare får vara med och vara tongivande när det gäller industrins möjligheter att utvecklas och överleva.
Avstånden mellan orter minskar med dagens kommunikationsmöjligheter och därmed ökar inflytandet över deras omgivningar. Allt fler lägger sig i vad som händer långt från deras hemvist och näringsverksamhet. Varför? Och till nytta för vem?
För att få en nyanserad bild av situationen på rovdjursfronten bör man lyssna på alla parter. Man bör lyssna på alla inblandade och i synnerhet de som berörs mest och ser rovdjurens utbredning och antalsökning tydligast. Rimligtvis är det de som dagligen vistas i och har sin näring i områden där rovdjuren trivs och har sin hemvist, alltså glesbyggden som bör ha mest inflytande på regering och riksdagens agerande i vargfrågan.
Men, det är lätt att lyssna mest på dem som skriker mest och högst och som syns oftast i tex media. Att det inte enbart bor rovdjurshatare på landet framgår klart av många utredningar.
Rovdjurshatarna är en ytterlighet. Det är personer med ett närmast fanatiskt hat mot rovdjur totalt, inte bara mot vargen. En ytterlighet, lika som bevarandesidans medlemmar med ett nästan religiöst intresse För Varg.
Regeringen bygger höghastighetsspår för att korta vägen mellan storstäderna, man bygger motorvägar för att underlätta för tätortsbefolkningen att komma lättare fram. Man utvecklar kollektivtrafiken i tätorterna för att man på billigaste sätt ska kunna ta sig till arbetet, man skapar infrastruktur i vissa områden för att förbättra för dem som redan har det rätt så bra. Men, man har de senaste 30-40 åren i Sverige vänt glesbyggden ryggen, avfolkat och försämrat möjligheterna till näringsverksamhet och boende. Jordbruksverksamheten på landsbyggden med animalieproduktion är snart endast ett minne. Möjligheterna för inhemsk produktion av mat har reducerats till mindre än 50 % av konsumtionen, varannan tugga mat i dagsläget är importerad.
Svenska staten värnar inte om sina riksintressen! Renskötsel är ett sådant intresse och att staten, med Naturvårdsverket i spetsen har så dålig moral att man låter särintressen gå före riksintressen, det förvånar mig. De har med all säkerhet möjligheter, om man verkligen vill, att minimera den förödande verksamhet som dessa vargar och övriga rovdjur förorsakar Sveriges unikaste verksamheter, nämligen renskötseln.
På 60 och 70 talet startade Naturvårdsverket en lavin, med Robert Fransen och Anders Bjärvall i spetsen, som utarmat och fortfarande utarmar vår glesbyggd. Den drog undan möjligheten för arreella näringar och till jakt och fritidsaktiviteter i olika former. Den omöjliggjorde också uttag av klimatsmart viltkött i stora delar av vargbältet. Älgstammen är där snart utraderad och uttaget av klimatsmart viltkött nästan obefintligt. Även i stora delar av övriga Sverige har uttaget av viltkött minskat på grund av det drastiskt ökande rovdjurstrycket, inte bara av varg, som haft till följd att import av diverse diskutabla köttsorter ökat.
Hur kan då vi i framtiden nå framgång med vårt beslut att säga nej till varg och ge oss jägare och glesbygdsbor möjligheter till meningsfull jakt och näringsverksamhet?
Jo, man kan lyckats genom att. Bli många medlemmar med rätt bakgrund, samarbeta med likasinnade organisationer, fokusera på uppgiften, skapa förutsättningar och övertyga folk och regering om att det vi gör är bra för Sverige och dess befolkning, framförallt för de som bor och verkar i glesbyggden.

Bengt Bixo




 

Vargen förföljde Emma

Emma Arnesson är mycket intresserad av jakt och älgjakten vill hon inte missa. Foto: Privat

Jakt ska bedrivas med hund och Emma lägger så mycket tid hon kan på familjens hundar. Foto: Privat Jakt ska bedrivas med hund och Emma lägger så mycket tid hon kan på familjens hundar. Foto: Privat

Emma Arnesson hörde hur det rasslade till precis intill henne vid sidan av vägen. När hon vred på huvudet såg hon att det var en varg.
– Den sprang efter mig och jag blev så klart jätterädd, säger Emma.
Det här är verkligheten för ungdomare som bor i Värmland, precis där koncentrationen av vargar är som allra störst. Här är det varg hela tiden och observationerna dagliga.

Köla ligger nordväst om Arvika i Eda kommun. Det är glest mellan gårdarna och det är skogen, sjöarna och myrmarkerna som dominerar landskapet. Här har man haft vargen nära husknuten under lång tid, men de senaste åren har observationerna ökat markant.
Emma Arnesson, 13 år, var på väg hem från en kompis i Flogned som ligger cirka fem kilometer bort. Hon en lång raksträcka när hon hörde att det rasslade i vegetationen vid sidan av vägen.
– Jag vred på huvudet och så direkt en varg som sprang mot mig. Den kom upp på vägen tio till femton meter bakom mig och sedan sprang han efter, berättar hon.
Hon trampade på allt vad hon kunde, men naturligtvis hade vargen inga problem att svara på fartökningen. Emma var vettskrämd av förståeliga skäl och i bakhuvudet
gnagde den fasansfulla tanken att det var ett allvarligt menat anfall.
Det hela pågick en stund och Emma mötte ett antal bilar som hon hoppades skulle stanna, men de bara fortsatte.
– Jag förstår inte att de bara fortsatte. De måste ha sett vargen bakom mig, säger hon.
Emma är en tjej som är van att klara sig själv och hon vistas mycket i skog och mark. Hon är jaktintresserad och familjen har hundar som de jagar med. Hittills har de sluppit ifrån det tragiska när en hund blir tagen av varg och hon hoppas att hon slipper det. Hennes uppfattning är glasklar vad gäller vargen. Den vill hon helst slippa.

Mats Eriksson RJ

Tjänstemannaansvaret
 
Tjänstemannaansvar har inte tillämpats i Sverige sedan 1974. Olle Larsson (SD) motionerade 2013 i Riksdagen om ett återinförande om tjänstemannaansvar, alltså att tjänstemän i statlig förvaltning skulle kunna ställas till svars för sina handlingar.
Motionen avslogs.

Ovanstående har fått som konsekvens, vad gäller bl.a. rovdjurspolitiken, att det beslutsfattande parlamentet, Riksdagen, som inte visat någon vilja att utöva ledarskap över rovdjursfrågorna, har delegerat tolkandet och genomförandet av de politiska besluten till tjänstemännen på Naturvårdsverk och
länsstyrelser.                                                                                                                   
Och konsekvensen av detta har blivit att rovdjurspolitikens genomförande paradoxalt nog har hamnat hos en grupp människor som inte går att ställa till ansvar!                                                    
Ytterligare en omständighet som snedvrider hela frågan om hur rovdjuren ska förvaltas är att det bland tjänstemännen på Naturvårdsverk och länsstyrelser finns personer med en stark knytning till rovdjurens värnarorganisationer, med en stor möjlighet att påverka reglerna kring rovdjursförvaltningen. Detta samband har inte varit svårt att se genom åren.
Det styrande parlamentet, våra folkvalda i Riksdagen, har som sagt inte visat något intresse för att axla något ledarskap över rovdjursförvaltningens genomförande, utan överlämnat tolkning och genomförande till tjänstemän i statlig förvaltning, vilka inte kan ställas till ansvar för sina tjänstemannaageranden.                                                                                 
Alltså!! Förvaltningen av våra rovdjur hanteras av människor som inte kan ställas till svars för konsekvenserna av sina ageranden.
Vem är då ansvarig för konsekvenserna av dagens brist på rovdjursförvaltning?                                                                      
Vem tar ansvar den dagen något allvarligt händer?
Drabbade bygder har rätt att kräva svar!
Kan detta överhuvudtaget falla inom ramen för demokrati och rättssäkerhet?

 Kjell Dahlin, Rädda Jakten RJ.

Många blindspår i vargpolitikens labyrint

Den som tittar i backspegeln i avsikt att försöka förstå hur frågan om uppbyggandet av en svensk vargstam har utvecklats, hela vägen ifrån Naturskyddsföreningens Projekt Varg 1976 fram till dagens situation, slås av hur hela frågan genom åren burits fram av påståenden, halvsanningar och uppenbara lögner, vilka ändrats och omformulerats under resans gång, utan reella möjligheter för någon, varken makthavare eller ”vanligt” folk, att förstå och kontrollera. Det är lätt att förstå varför människor i vargbygderna idag misstror allt som har med vargförvaltning att göra.

                                                                                              
Redan från början har det varit svårt att få ett grepp om vilka intressen och strategier som styrt uppbyggandet av en svensk vargstam. Aktörerna har varit många, offentliga, mindre offentliga och allt annat än offentliga. Uppgifter och sanningar har ändrats efter hand och i många fall motsagt varandra, beroende på vem som uttalat sig. Gränserna mellan vem som haft ansvaret för vargförvaltningens olika delar har med tiden blivit så suddiga att inblandade parter hamnat i ett läge där de tillåtit sig att töja på gränserna åt det håll som passar deras egna intressen i frågan. Det har medfört att den enskilda människan oförskyllt kunnat hamna i ett rättslöst ingenmansland. Lillhärdalsfallet är ett av många exempel på det. Den enda part i målet som inte har haft, misstänkt medvetet så, någon avgörande roll i detta spel om vargen, är alla människor och intressen på den svenska landsbygden som med statens goda minne blivit undanträngda till förmån för ett av världens mest potenta rovdjur. Utan att ett enda vettigt och trovärdigt skäl till detta har kunnat  presenteras under hela denna långa tid. Och uppenbart har den styrande politiska makten varken förmågan eller viljan att rätta till det uppenbart odemokratiska och rättsosäkra förhållandet.
Det skulle bli en tjock bok för att kunna beskriva allt uppenbart tvivelaktigt som skett genom åren i vargfrågan, därför följer bara ett par saker som hänt i omedelbar närtid. Den av länsstyrelser och Naturvårdsverk beslutade licensjakten på varg hanteras på i stort sett följande sätt. Beslutet tillkännages tillsammans med förutsättningarna för jakten. Detta ges alltså full offentlighet i god tid före jaktens genomförande, med god tid för samlade protester. Även om denna licensjakt upplevs vara i alldeles för liten skala, så upplevs den naturligtvis ändå som något positivt, framförallt i de av varg värst drabbade områdena. Men vad händer? Jo vargens värnarorganisationer överklagar beslutet om licensjakt och föga förvånande går förvaltningsrätten emot besluten om licensjakt på varg och inhiberar jakten med hänvisning till EU- och svensk lagstiftning.
Men, vad händer när nya vargar ska tas in i landet, från Ryssland exempelvis, som vi nyss varit med om. Vem är ansvarig för dessa beslut och varför blir inte dessa beslut offentliga? Varför blir de offentliga först när helikoptern redan landat på svensk mark och de vargar som kallas genetiskt värdefulla springer fritt i de mellansvenska skogarna? Det vore ju inte orimligt att tänka sig att organisationer och enskilda på vargmotståndarsidan skulle ha ett intresse för att uttrycka synpunkter på ett beslut om införsel av nya vargar. Alltså, precis som i frågan om licensjakten INNAN beslutet gått i verkställighet.
Ett argument för att ta in nytt blod är ju att detta ska ge utrymme för att minska antalet vargar i vargstammen och därmed öka acceptansen för vargen. Men hur trovärdigt blir detta argument i skenet av vad som händer i frågan av förvaltande licensjakt?
Vargstammen tillåts växa okontrollerat till en numerär som idag är så stor att den officiella redovisningen inte kan karaktäriseras som annat än medveten desinformation. Dessutom hämtas  nya vargar uppenbart långt österifrån. Detta uppvisande av total brist på vilja att ta ett helhetsgrepp på frågan blir ett slag i ansiktet på drabbade människor i skenet av att det var hos just dessa människor som införande av nytt blod, i kombination med en förvaltande jakt, skulle leda till en ökad acceptans för vargen. Trots alla utredningar fyllda av vackra ord och föresatser har misstroendet och ilskan mot myndigheter och andra inblandade i vargfrågan aldrig varit större än idag. Regelverken tolkas och utnyttjas hela tiden till vargens förmån och människorna känner sig maktlösa. Det tycks inte spela någon roll om vargarna står på farstubron så länge de inte angripit någon. Men vem tänker ta ansvaret den dag det händer?
För Rädda Jakten RJ är det självklart och av högsta prioritet att vargar som regelbundet springer runt i byar och samhällen omedelbart ska tas bort. I vår värld kan ingen varg vara av mera värde än människors trygghet i sin vardag.
Problemet är att regelverket är skrivet på den tiden vargstammen bestod av en bråkdel av det antal som idag är en realitet. Det borde även myndigheternas tjänstemän begripa och kunna ta hänsyn till i sina bedömanden! Nödvändigheten av förvaltande åtgärder måste förstås med hänsyn till dagens numerär.
Medborgare i de av vargetableringen drabbade delarna av Sverige har rätt att ifrågasätta demokratin och rättssäkerheten i de flesta frågor som kan härledas till den svenska vargstammens  förvaltning.

Kjell Dahlin Rädda Jakten RJ

svt mitt i naturen svt mitt i naturen

Skattefinansierad propaganda

Det är nästan obegripligt att man kan göra ett så vinklat program utan att ens för en sekund reflektera över den skada och det lidande som följer i vargens spår.
Mitt i naturens Magdalena Forsberg och Anders Lundin hade naturligtvis beställning på en riktig snyftare och de gjorde nog ingen vargivrare besviken.


Fler än en gång har vi sett hur den statsfinansierade televisionen går Rewilding Europé och vargkramarna till mötes i påkostade produktioner, vars enda syfte är att rättfärdiga den vansinniga vargodlingen. Samtidigt dumgör de människor vars trygghet, livskvalitet och existens är hotad till följd av varglågan.

De glömde berätta om föräldrar som inte kan låta sina barn ensamma ta sig till skolbussen. De glömde berätta om djurägare som hittar sina djur lemlästade. De glömde att berätta om alla jakthundar som dödats, om närgångna vargar som upplevs som ett hot mot människor.

De glömde också att berätta att vargen är på god väg att ta död på jägarkulturen, fäbodkulturen och samekulturen. De glömde också att ta med det faktum att vargen håller på att ta död på det rörliga friluftslivet i delar av landet.

Hela produktionen handlade om vargarnas inavelsproblem på Isle Royal och i Sverige och det har man forskat om i flera decennier. Med jämna mellanrum utnyttjar man godtrogna producenter för att bättra på anslagen till den så kallade forskningen.

Utan vidare spisning kommer man dragande med påståendet om omfattande tjyvjakt på varg. Naturligtvis struntar man i att lägga fram bevis på att detta verkligen förekommer.
Gång efter gång kommer påståenden om att vargen tjyvjagas, vilket många tycker är märkligt då ingen blir fälld.

Från Rädda Jaktens sida kräver vi att även public serviceföretaget SR visar lite respekt för landsbygdens folk och avstår från ovanstående påståenden intill dess att någon blir fälld. Sveriges Radio borde hålla sig för god att bedriva skattefinansierad propaganda i en fråga som det råder så delade meningar om.

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Staten flyr sitt ansvar

Över huvudet på alla har den svenska staten beslutat att vi skall jobba fram en svensk vargstam. Vid olika tillfällen har vi hört om bidrag till stängsel, men det var nog innan det gått upp för de ansvariga vad det skulle komma att kosta.


Tidigare i höst hemsöktes egendomen Molstaberg av Sjundarevirets vargar, ett besök som lämnade döda och sargade får i stort antal.
Nu diskuterar man på myndighetsnivå om man skall betala ut ersättning för de rivna och lemlästade djuren. Som förevändning för den diskussionen har man valt avsaknaden av godkända stängsel. Det är också orsaken till att man avslagit begäran om skyddsjakt. Sjundavargarna är genetiskt värdefulla, mer värdefull tydligen, än driften av den stora egendomen och ägarens möjlighet till försörjning.

Länsstyrelsen skall erbjuda hjälp och bidrag till vargsäkra stängsel. I fallet med Molstaberg erbjöd man 2 km stängsel. För att stänga in de betesmarker som egendomen förfogar över skulle man behöva 20 km.
Till detta ska man addera uppsättningen av stängslen och underhållet av det, troligen motsvarar detta en heltidstjänst.

Molstaberg har därför sagt bestämt nej till stängsel och i det läget försöker man nu anklaga dem för brott mot djurskyddslagen.

Rädda Jakten kräver att staten tar hela kostnaden för stängsling, där detta är nödvändigt, samt för det underhåll som stängslen kräver. Ingen kan väl på allvar hävda att lantbruket ska ta på sig kostnaden för skyddet mot rovdjur som man inte bett om att få.


Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Rovdjursansvarig hos länsstyrelsen Värmland, Maria Falkevik, anklagar jägarna för att genom tjuvjakt ha tömt reviren i Höljes, Värnäs, Trång, Musån och Acksjön på varg. Det är grova anklagelser av en tjänsteman som borde veta bättre.

Länsstyrelsen hade hygglig kontroll på hur många vargar det fanns i de uppräknade reviren, men senare har man kunnat konstatera att samtliga revir var i stort sett tömda på varg.

Saknar man kunskap kan det vara nära till hands att anklaga jägarna, det är ju det lättvindigaste sättet att förklara det hela och för detta enkla och lättsamma föll Maria Falkevik.

Nu rasar jägarna längs gränsen mellan Värmland och Dalarna, där de fem reviren ligger. De känner sig påhoppade, anklagelserna saknar grund.

– Det finns ingen idag som riskerar att åka dit för tjuvjakt på varg med allt vad det innebär av bland annat indragna licenser, rättegångar och straff, säger Ronny Wester, förbundsordförande i Rädda Jakten.

Ronny Wester har en betydligt naturligare förklaring till varför de fem revirens innevånare försvunnit.

– Älgstammen i det här området är i stort sett utraderad, den har vargarna redan satt i sig. Inte heller finns det tamdjur att tillgå. Därför har det troligen varit så att vargarna tvingats flytta till marker med bättre tillgång på föda, säger Ronny Wester.

Nu fortsätter eländet med vargen på nya marker och till sist är Värmlands hela älgstam utraderad till glädje möjligen för skogsbolagen som alldeles oavsett tycker sig ha för stora betesskador.

I Värmland jagar 13000 jägare på 1,9 miljoner hektar. Det är människor som idag fått stämpeln tjuvjägare på sig och särskilt de som bor nära de fem reviren. Ronny Wester är förbannad och menar att man ena gången kommer med beskyllningar mot jägarna. Nästa gång, när det passar behöver man dem.

­ – Det är tillräckligt eländigt som det är med vargen. Vi behöver inte får tjuvjägarstämpeln på oss också. Det kunde vi få slippa. Jag är ändå glad över att det är Rädda Jakten som ställer upp till deras försvar, säger Ronny Wester.

 

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Sanning är att Rädda Jakten är den enda av de tre jägarorganisationerna som verkligen säger nej till frilevande varg.

I Sverige idag finns det tre jägarorganisationer. Vi ska inte nämna de andra vid namn, bara konstatera att staten har kopplat greppet på dem och att de är nere i brygga på grund av sina behov av statliga bidrag.

Nu ser de hur medlemmarna betraktar dem med misstro, deras egen ”fackförening” gör sitt allra bästa för att sparka undan förutsättningarna för deras livsintresse, jakten.

På mässa efter mässa, på utställning efter utställning hör representanterna från Rädda Jakten hur, i vart fall den ena organisationen, trumpetar ut nej till frilevande varg.

– Vid flera tillfällen har jag lagt mig i och påtalat att det är fel, de säger inte nej, de har förbundit sig att arbeta för en vargstam med gynnsam bevarandestatus, säger Ronny Wester, Rädda Jaktens förbundsordförande.

Resultatet av detta blir ofta att de lokala företrädarna, som utgör bemanningen av montern, blir tysta och de som representerar förbundet drar sig tillbaka, utan att kommentera.
Av detta kan man bara dra slutsatsen att de som arbetar centralt vet, medan de lokala företrädarna, som verkar vara förda bakom ljuset, inte vet hur det förhåller sig.

Det måste finnas lite ryggrad, det måste gå juste till. Man kan inte föra ut dubbla budskap beroende på vem man pratar med eller till.
Man borde kunna prata lite om den åsiktsförklaring som man ställt upp på och som säger att de båda jägarorganisationerna ska arbeta för en vargstam med gynnsam bevarandestatus. Tryck upp åsiktsförklaringen och dela ut den så att alla kan dra sina egna slutsatser om hur det förhåller sig.

Rädda Jakten ställer i allt väsentligt upp på de åsikter som de båda andra jägarorganisationerna har, men när vi kommer till vargen skiljs våra vägar totalt. Vi vill inte ha varg, vi har ingen nytta av den, bara elände. Ja, vi för en tynande tillvaro, utan statligt stöd. Vi ska fortsätta med det. Vi ska stå upp för jakten och för jägarna, hundägarna, djurhållarna, det rörliga friluftslivet och övrig allmänhet som inte vill ha varg. Det går sakta, men vi ger inte upp. Vi ska vara värnarnas Ebola tills vi övertygat riksdagen om en annan tingens ordning.

Därför ska vi nu publicera det dokument som det hela egentligen handlar om och som påminner om den berömda Sängknarren, den som alla har hört, men ingen har sett. Åsiktsförklaringen.
Min rekommendation är att ni läser den från början till slut. Längst ner ska ni hitta två gulmarkerade organisationer som båda står bakom målsättningen med de svenska hybridhundarna. Mycket nöje.


Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Jaktsäsongen är igång

Vi har nu kommit en bra bit på väg in i jaktsäsongen. I norra delen av landet väntar inom kort uppehåll för brunstperioden och i södra delarna väntar man otåligt på att älgjakten ska starta.


Trots att älgjakten i norr började en vecka in i september är har nog de flesta besvärats av det varma och torra vädret och som vanligt är det nog hundarna som har det allra värst. Vi andra har nog mest besvärats av mygg och knott.

Visst, vi har njutit av ekande ståndskall, älgobsen har varit många och för många har jaktlyckan varit god.
Det som grumlar det hela är att allt detta inte är alla jägare givet. I stora delar av landet plågas man av varg och vågar därför inte släppa sina hundar. Därför blir man också förhindrad att njuta av hundarnas arbete.

Så gott som alla jägare i dessa områden förbannar vargen som förstör livet för jägare och andra, men inte många gör något åt problemet. De vågar, eller orkar inte ta aktiv ställning trots sitt kompakta missnöje.

Vi har två jägarorganisationer som båda skrivit på Vargkommitténs uttalande om att skapa en vargstam med gynnsam bevarandestatus. Det är ett faktum och att sedan någon av dem går ut och säger nej till frilevande varg är en annan sak.

Rädda Jakten är den enda organisation som hela vägen säger nej och åter nej till frilevande varg. Det minsta man skulle kunna begära är att de som förbannar sabotaget mot jakten gick med i Rädda Jakten i stället för att hålla fast vid organisationer som gått över till bevarandesidan.
Det är klart att det är svårt att bryta traditioner, det är svårt att inte fortsätta i samma organisation som farsgubben. Vi har ett val att göra, ställa upp på jägarna sida, eller på bevarandesidan.

Rädda Jakten ställer helhjärtat upp på de båda andra organisationernas politik, men när det gäller vargen kan vi inte enas.
Ni som förbannar dagens situation, men som ändå vill ha vargen kvar ska inte komma över till oss, vi har inget att ge er. Om ni förbannar dagens situation och som inte vill ha varg, gå över till Rädda Jakten och stötta oss i kampen.

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Rädda Jakten applåderas

Det var fullt hus när Rädda Jakten deltog i vargmötet i norska Slettås där Lars Toverud och Ronny Wester var huvudfigurerna.

I Norge har politikerna lite mer kurage än i Sverige. Där vågar man sig på kraftiga begränsningar i vargens rättigheter.

– Mötet räckte långt in på natten, det var många intresserade och frågorna var många. Jag har fått förfrågningar om samarbete över gränsen och det har jag sagt ja till, säger Ronny Wester.

Längs den svensk/norska gränsen vandrar vargarna in och ut i de båda länderna vilket ställer till det bland annat vid skyddsjakter. Jägarna i området delar Rädda Jaktens uppfattning att det inte ska finnas frilevande varg eftersom fårgårdarna är många och stora. Problemen är omfattande på båda sidor om gränsen och därför ser man att ett fördjupat samarbete skulle kunna föra gott med sig.
Ronny Wester är inte den som skräder orden och norrmännen gillade vad de hörde. Därför vill man ha fler besök av honom, men några datum för detta är i dagsläget inte spikade.

 

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Rädda Jakten inbjuden

Vargen känner inga gränser och fårägarna i Norge är drabbade sedan länge och motståndet är massivt.
En av de mera kända ”motståndsmännen” i Norge är Lars Toverud. Han håller föredrag i Slettås samfunnshus nu på fredag den 4 september klockan 20.00.


Till det mötet är även vår ordförande Ronny Wester inbjuden. Ronny har tillbringat cirka 4000 timmar i vargskogen och har skaffat sig gedigna kunskaper i ämnet.  Han har idag ett aktat namn bland motståndet i både Norge och Sverige.
Ronny har täta kontakter med länsstyrelse och politiker och ur hans kunskapsbank vill även myndigheterna vara med att ösa.
– Rädda Jakten har ställt upp när gårdarna blivit utsatta för vargattacker. Det har ingen av de andra organisationerna gjort. Vi har blivit kända som genuina vargmotståndare till skillnad från de andra organisationerna. Det är nog därför som jag och Rädda Jakten blivit inbjuden, säger Ronny Wester.
Han hoppas nu på ett fördjupat samarbete med vännerna på den norska sidan som på sikt kanske kan leda fram till en gemensam organisation för vargmotståndet i de båda länderna.

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Sjundareviret decimeras

Länsstyrelsen i Stockholms län beviljar skyddsjakt på en av vargarna i Sjundareviret mellan Södertälje och Gnesta.
Detta efter flera attacker mot fårbesättningar i området.


Sjundareviret upptäcktes för knappt ett år sedan och under våren kom bekräftelser på att det fanns valpar i reviret.

Från framför allt Värmland ställer man sig fråga – Var finns den röda tråden i vargförvaltningen och kanske framför allt i frågan om skyddsjakt.

– Anette Back-Olssons gård i Lekvattnet här i Värmland har flera gånger utsatts för angrepp av varg. Trots tredubbla stängsel som är godkända av länsstyrelsen kom vargen in. Hur den gjort det vet man inte. Här blir det ingen skyddsjakt och det är en gåta hur man kan säga nej. Här finns heller inga andra åtgärder som kan provas, säger Ronny Wester, ordförande i Rädda Jakten.

Nu startar länsstyrelsen själv en debatt om att det är skillnad på lort och pannkaka. Det unga reviret får skyddsjakt medan ett gammalt revir i Värmland som ställt till bekymmer i flera år nekas den lösningen.

– Det kanske är en fördel att bo nära huvudstaden. Här tycker de nog att vi kan ha det, säger Ronny Wester.

Vid morgondagen vargmöte i Skällarbyn kommer med säkerhet frågan att ställas på sin spets och risken finns att många upprörda känslor kommer att svalla. 

Aktiviteter i Värmland
Alla vill vi få några veckor semester, så och i Rädda Jakten. Men nu är den förbi och nya aktiviteter väntar redan kommande helg.

Den 1 augusti är vi på Jaktmässan i Sunne med avsikt att sprida lite information om vår organisation.
Samarbetsviljan från arrangören är väl inget man gör reklam för. 9000 kronor för att rigga upp ett bord är verkligen i häftigaste laget för en organisation som inte har kunna lägga pengar på hög.
– Vi kommer att ha med oss medlemskort som vi ska sälja för 150 kronor per styck. Vi ska dela ut vår folder och berätta vad vi står för. Det har vi gjort på andra ställen och därför är det många som kommer över till oss just nu.

Många äro drabbade av vargen och för de flesta är måttet rågat. Rädda Jakten är den enda organisation som ställt upp för de drabbade och nu kallar man till ett vargmöte i Skällarbyns hembygdsgård i Värmland.
Mötet är öppet för alla, men tanken är att man ska ägna merparten av tiden åt de drabbade.
Till mötet kommer ledningen för Rädda Jakten tillsammans med Per Grängstedt, debattör och kunnig som få när det gäller älg och varg.
Ta chansen att besöka Skällarbyn den 15 augusti klockan 13.00 och säga vad du tycker, lyssna på andra, dricka kaffe och kanske bli medlem i vår fantastiska organisation.

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Förslag från Rädda Jakten

Vid årsskiftet föreslog vår förbundsordförande att det vid vargattacker automatiskt borde föreligga ett skyddsjaktsbeslut under en månads tid.
Senare har vi sett att någon försökt göra detta till sitt eget, men det spelar mindre roll. Nu finns förslaget hos beslutsfattarna och det ska bli ytterst spännande att se hur man behandlar det.


Förbundets ordförande Ronny Wester kommer nu med ytterligare ett förslag. Det förslag går ut på att varg som tar sig in i hägn omgärdade med av myndigheterna godkänt stängsel automatiskt skall få avlivas utan att det uppfyller kravet för §28.

– Varg som inte kommer åt den strömförande tråden med nosen känner inte av strömmen. Den kryper in och ut som den vill. Det förstår man när man tar i en tråd med handsken på, säger vår förbundsordförande Ronny Wester.

Problemen med vargen eskalerar och den senaste tidens attacker i Dalarna och Värmland borde vara en väckarklocka för våra slumrande politiker, men inget händer.
Ronny Wester menar att det nu bara är Rädda Jakten som tar initiativ i vargfrågan. De andra har sina händer bakbundna i behovet av bidrag och kan därför inget göra.

 

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Rädda Jaktens ordförande Ronny Wester Rädda Jaktens ordförande Ronny Wester

Vargrevir utan namn

Under en tid har vår förbundsordförande Ronny Wester försökt kartlägga en grupp vargar i Magnor i västra Värmland, på gränsen till Norge.
– Det är faktiskt ett revir, utan namn och jag frågar mig om de vargarna existerar då myndigheterna inte har hostat fram något namn på reviret.


På gränsen mellan Norge och Sverige vandrar ett stort antal vargar fram och tillbaka över gränsen. Just i trakterna av Magnor är det inte känt att det existerar något revir, i vart fall har inte myndigheterna som ska hålla koll på sådant yppat något.

– Jag har varit där ganska mycket nu på slutet och i början av veckan stod jag öga mot öga med en av vargarna, berättar Ronny Wester.

Det han kunnat konstatera är att det namnlösa vargreviret innehåller tolv vuxna djur och till det skall då årets valpkull adderas. Det innebär at flock på tillsammans mellan 15 och 20 vargar som kanske inte finns med i statistiken bara för att det inte har något namn.

– Jag har pratat med länsstyrelsen om detta, ganska länge dessutom och man har medgett att man känt till att det funnits varg här, men inte hur många och som sagts man har inte haft något bra namn att sätta på gruppen.

Nu undrar Ronny Wester och alla andra hur många sådan här anonyma grupper det finns i landet och hur många vargar de tillsammans har samt om de över huvud taget finns med i statistiken.

 

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Naturvårdsverkets rapport, ett falsarium

I dag, dagen före midsommaraftonen kan man läsa i media att Naturvårdsverket nu släppt en av årets största brakare till nationen. 370 vargar finns det kvar efter vinterns vargjakt. Den här typen av rapporter är ett hån mot de människor som lever i de av varg nerlusade områdena i Sverige.

Observationerna av varg är många, varje dag, incidenterna med attacker mot tamdjur och vargdödade hundar rakar i höjden. Hur kan man begära att en sådan rapport ska betraktas som ett seriöst arbete från en statlig myndighet?

Rädda Jakten har sedan länge ifrågasatt Naturvårdsverkets inventeringsmetoder. Rädda Jaktens ordförande, Ronny Wester i Arvika tvår sina händer när han förstår att 13000 värmländska jägares ögon har mindre trovärdighet än nio (9) fältarbetare på länsstyrelsen.

– Detta stämmer inte. Det är inte trovärdigt. Hur ska de fåtalet fältarbetarna hinna med att inventera alla vargar som finns när bestämmelserna säger att de måste gå tre kilometer i varje vargspår. De är ju en omöjlighet, säger han.

Enligt Naturvårdsverket finns det alltså 77 stycken revir med 4,8 djur i vart och ett. Det föds 4,26 valpar per år i varje revir. Det finns vargar som saknar revir och det finns ett mörkertal som man inte vet något om.

– I flera revir där man jagade i vinter var det långt över tio vargar kvar när jakten var över. I ett revir där jag jagade räknade vi till sjutton (17) individer efter jakten. I ett revir i Örebro län hittade man tolv (12) olika individer efter jakten.

Naturvårdsverkets inventeringsmetoder kan ifrågasättas. Något stämmer inte och det är svårt att befria sig från tanken att man friserar siffrorna för att vara vän med folkopinionen.

Den ryske forskaren Michail Pavlovs slutsatser vad gäller antal vargar per revir stämmer inte med de svenska. Två av hans ryska kollegor Pjotr Danilov och Konstantin Tirronen sade på Vargsymposiet 2012 att man i områden som de svenska varglänen med befolkning och vägar inte övervägt att ha en enda varg. Den amerikanske vargforskaren Doug Smith trodde inte att det var sant när han fick klart för sig hur det såg ut i det svenska vargbältet. Doug Smith var den som ansvarade för återinförandet av varg i Yellowstone Nationalpark.

Rädda jaktens råd till Naturvårdsverket är att lägga lite krut på att hitta tillförlitliga inventeringsmetoder. Då kanske man ska se att det vi skrivit längre ner på denna sida inte är helt fel, alltså att vi idag har drygt 2200 vargar i Sverige.

Mot bakgrund av ovanstående var det inte fel av Rädda Jakten att kräva allmän jakttid på varg med början hösten 2015. Det är heller inte fel att vi kräver generell skyddsjakt tills sista vargen är död, i vart fall inte om man ska tro på de ryska forskarna Pjotr Danilov och Konstantin Tirronen och deras amerikanske kollega Doug Smith.

Mats Eriksson, Rädda Jakten

Marie Anne Björn var en av dem som bemannade vår monter i Lycksele. Foto: Lennart Forsberg
Marie Anne Björn var en av dem som bemannade vår monter i Lycksele. Foto: Lennart Forsberg

Intresset stort för Rädda Jakten

Rädda Jaktens region norr representerade vid mässdagarna i Lycksele. Besökare kom hela tiden och Lennart Forsberg tillsammans med Marie Anne Björn hade ett antal goda samtal med jägare.

I allt väsentligt skulle vi kunna ansluta till de andra organisationerna, men vår hållning i vargfrågan skiljer oss från dem. De  har accepterat att Sverige skall ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus och att stammen skall förvaltas genom jakt.

För oss i Rädda Jakten är det annorlunda. Vi har inte accepterat Vargkommitténs åsiktsförklaring, vi säger nej till frilevande varg och förvaltningsjakt. Dessutom kräver vi generell skyddsjakt till dess den sista vargen är borta och det var besked som de flesta av besökarna kunde ställa sig bakom.

Under sommaren och hösten planerar Rädda Jakten att delta i flera mässor och vi kommer att arrangera ett antal möten för att berätta var vi står i rovdjursfrågan.

 

Mats Eriksson, Rädda Jakten

Svar till Naturvårdsverket
Det ser naturligtvis ut som om vi struntat i att meddela vilka forskare vi åberopat i en text till Naturvårdsverket. Så är det nu inte. Allt drog ut på tiden, men kort efter att vi fått svaret från verket meddelade vi namn på forskare vi syftat på.

2015-05-18
Ärendenr:
NV-02227-15
Förbundet Rädda jakten


Svar på yrkande om allmän jakttid

Ni har via e-post yrkat om att allmän jakttid införs på varg. Anledningen Ni anfört är bland annat att antalet vargar i Sverige är underskattade. Till stöd för detta hänvisade ni till en rapport som enligt Er visar att antalet vargar ligger runt 1100. Naturvårdsverket har bett förbundet att skicka rapporten, men ingen rapport har inkommit. 

Sveriges riksdag har den 10 december 2013 beslutat att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus i Sverige. Det betyder att vi ska ha livskraftig vargstam. Riksdagen beslutade också att vargstammen samtidigt ska minska där den är som tätast och att vargens förekomst i känsliga områden ska begränsas till där den gör minst skada. 

Den av riksdagen tidigare beslutade regionaliseringen av rovdjursförvaltningen har också utökats genom att Naturvårdsverket ska delegera rätten att besluta om skyddsjakt till länsstyrelserna och när förutsättningarna för det är uppfyllda, även delegera rätten att besluta om licensjakt.

Naturvårdsverkets roll är att genomföra den beslutade politiken inom de rättsliga ramar som finns och med stöd av vetenskapliga underlag. Därför har Naturvårdsverket delegerat rätten att besluta om skyddsjakt till länsstyrelserna, tagit fram föreskrifter och beslutat om miniminivåer samt även delegerat rätten att besluta om licensjakt till de län som uppfyllt förutsättningarna för detta. 

Alla svenska myndigheter har dock att följa svensk lag, inklusive jaktlagstiftningen. Beslut om skydds- och licensjakt kan endast tas när lagstiftningens kriterier är uppfyllda. Detta gäller såväl Naturvårdsverket som länsstyrelser. I samband med detta måste även Sveriges internationella överenskommelser beaktas, t ex EU-rätten. Det finns för närvarande ingen juridiskt möjlighet att besluta om allmän jakt på varg.


Om inventeringarna
De skandinaviska inventeringarna av varg är idag reglerade till att följa och fastställa antalet familjegrupper och revirmarkerande par. Detta innebär att Länsstyrelsernas inventeringsarbete är begränsat till att hitta och dokumentera dessa familjegrupper och par. Antalet vargar inom ett revir utgör inte en aktiv del av inventeringsarbetet och på grund av detta saknas det ofta information hur många vargar det finns i olika revir.

För att beräkna antalet vargar som finns i landet som helhet används beräkningsmodeller där antalet familjegrupper räknas upp till ett beräknat antal vargar utifrån tidigare kända data om hur många vargar en familjegrupp representerar. På grund av dessa beräkningsmodeller har varit otillfredsställande och baserade på gamla data har Naturvårdsverket inför beställt nya beräkningsmodeller från forskargruppen Skandulv.

Mer information om inventeringarnas genomförande och utformning hittar ni här:

http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Vilt/Inventeringsmetodik-for-stora-rovdjur/

Mer information om resultaten kring våra inventeringar hittar ni här:

http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Rovdjur/Fakta-om-varg/

Mer information om hur ni kan hjälpa till och bidra till att förbättra våra inventeringar hittar ni här:

http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Viltforvaltning/Inventering/Ladda-ner-mobilapp-for-Skandobs/

Helene Lindahl
För Naturvårdsverket

Kopia till: 
Näringsdepartementet 

 

Rovdjursturism, på vems villkor?

Undertecknad var på Large 2010 om rovdjursturism 8-9 nov på Rovdjurcentret De 5 Stora i Järvsö och kunde konstatera följande: Man talade i lyriska ordalag om den potential som rovdjuren har som råvara (synobs spår rivmärken ljud) inom turistnäringen och hur mycket pengar det går att tjäna.
Läs Bengt Bixos inlägg här.

Varför ett nytt jaktförbund?

Sedan flera år tillbaka är situationen den att näringar lägger ner sin verksamhet. Landsbygdens befolkning känner oro för sig själva och sina barn. Den tidigare tryggheten är raserad. Allt på grund av den okontrollerade tillväxten av varg.


I stora delar av landet kan man inte längre släppa sina hundar lösa, vilket gjort all jakt med löshund omöjlig. Detta är i det längre perspektivet ett hot mot hela den nordiska jaktkulturen och de två andra jägarorganisationerna går av rädsla för att mista sina driftbidrag i myndigheternas koppel.

Vi har en jägarorganisation som säger ja till frilevande varg.
Vi har en som säger både ja och nej. Därför är det följdriktigt att vi till sist får en organisation som säger enbart nej till frilevande varg. Det är anledningen till att vi nu bildar ytterligare en jägarorganisation.

Alla de som drabbas av den nuvarande, snedvridna rovdjurspolitiken, behöver en riksorganisation som vill, vågar och kan, framföra fakta om myglet med vargen och kräva ett vargfritt Sveriges för landsbygdsbefolkning och dess hotade näringar.
Rädda Jakten, RJ, vill vågar och kan vara den organisationen.
Läs mer på sidan om oss.

Sveriges bönder har under drygt 220 år haft bestämmanderätten över sina egna marker. De har kunnat jaga (vuxen) älg på sin egen mark, men 2010 beslutade landets regering om en ny älgjaktsmodell. Detta skedde efter gemensamt krav från de båda jägarorganisationerna. Den nya förvaltningsmodellen innebar att alla licensområden, även A- och E-licenserna, helt skulle tas bort.

De båda jägarorganisationerna lyckades inte få bort A- och E-licenserna. Detta på grund av ett kraftfullt agerande från dem som nu bildat den nya organisationen Rädda Jakten, RJ, med hjälp av elva fronderande distrikt i vår gamla organisation.
Vi förmådde Regeringen att ändra lagrådsremiss och förslaget till Riksdagen. Därför är dessa två licenser kvar.
De har dessutom visat sig bli flertalets alternativ i valet av älgförvaltningsmodell

Förfrågningarna har varit många från jägare runt om i Sverige. Uppstarten har inte gått så snabbt som vi hoppats på, men det är mycket som ska fungera.

Bland annat gäller det jägarförsäkringen för våra medlemmar, vilken vi nu är klara med, på medlems-sidan kan du läsa mer.

Vi hälsar alla nya medlemmar välkommen till Rädda Jakten, RJ.

Klicka på
Bli medlem nu 
så kan du ansluta direkt.
Välkommen!

Har du bilder?
Om du har bilder från jakt och natur som du vill dela med dig av så skicka in dom till:
m-a-t-s@telia.com
(Se mer på vår medlemssida.)

Visa vad du står för!
Dekal finns nu att beställa på -
Bli medlem nu.
Den finns även att tanka ned för egen utskrift på medlemmar/Försäkring.

RJ bemöter JRF:s uttalanden
(-Finns även på vår Press-sida)

Klicka på annonsen för länk till ev. hemsida.

Foto:Göte Grund
Foto:Göte Grund

Vargfritt Skandinavien
Många så kallade experter menar att toppredatorn vargen har en oerhört stor betydelse för artrikedomen i den svenska och skandinaviska naturen. Både flora och fauna gynnas av en stor och livskraftig vargstam, påstår man.
Om detta råder dock delade meningar, minst sagt. De flesta som sett vad som händer där vargen etablerat sig är nog inte beredda att hålla med våra så kallade experter. De rapporterar om minskande klövdjursstammar är det man först tänker på. Hare, räv, grävling, markhäckande fåglar försvinner också, sakta men säkert.

På grund av vargen kan inte nötboskap, får och getter släppas på fribete som tidigare. De viktiga hagmarkerna, som är helt beroende av djur som betar, växer igen, floran förändras och arter dör ut.
Bengt Bixo och undertecknad har under flera års tid diskuterat detta och enligt de rapporter vi får från våra vänner i vargområdet saknar de så kallade experternas påståenden trovärdighet.  För att få fakta på bordet krävs det fältstudier i stor omfattning.
Alla Europas länder förutom Island och Färöarna har idag varg och vad vi förstår gör de samma reflektioner som vi gör i Sverige.
Vi föreslår därför att den skandinaviska halvön utses till försöksområde, att all varg skjuts bort och att man omedelbart därefter startar den studie som ska ge besked om hur förhållandena ändrar sig, till större artrikedom i flora och fauna, eller till utarmning.

Mats Eriksson och Bengt Bixo

Permobilbjörn
En av de större attraktionerna på Utemässan i Lycksele sista helgen i maj blir med stor säkerhet Lennart Forsbergs björntester.
Lennart har en egen permobilbjörn och till honom kan intresserade anmäla sig för att testa sina hundar.
Lennart som är ordförande för Rädda Jakten Region Norr har snickrat ihop ett fint erbjudande. Testet kostar 700 kronor, men den som tecknar medlemskap eller de som redan är medlemmar testar sin hund för 550 kronor.
Nijj AB i Luleå tillhandahåller utbildningar för jägarexamen och snöskoterkort och testerna vi Utemässan i Lycksele görs i samarbete med Rädda Jakten.
Ring till Lennart Forsberg för anmälan eller förfrågningar. Han har tel. 070-668 78 96

Remissvar

Historien upprepar sig

Med dårens envishet försöker man nu föröka en djurart som kan anses så degenererad att den enligt Bernkonventionen omedelbart borde skjutas bort.
Arbetet med detta har för länge sedan fått en anstrykning av desperation över sig och nu kräver man av samerna att de skall ”maka åt sig” så att den röda mattan kan rullas ut för alla vargar som passerar den finsk/svenska gränsen.


Vargsituationen i delar av landet är sådan att folk tvingas överge sina näringar, kulturer dödas, föräldrar fruktar för sina barns liv och rörligt friluftsliv upphör. Myndigheterna mörkar antalet vargar, beslutar över folks huvuden och tillåter etablering av varg vars hälsostatus ingen vet något om.
Under en rad av år påstår man från maktens sida att antalet vargar ligger i stort sett på oförändrad nivå på grund av bland annat mortalitet och tjuvjakt.  Inte någon annanstans förökar sig vargstammen så snabbt som i Sverige, detta på grund av bra klimat och god tillgång på bytesdjur. Visst bortfall på grund av att vargar ibland dödar varandra förekommer, men när det gäller tjuvjakt söker man desperat efter någon att döma, utan framgång.
Nytt blod, med en invandrad varg vart femte år, skulle räcka för att hålla stammen frisk och fri från inavel. Dock har detta misslyckats och nu blir det än en gång så att samerna ska dra veven för att flummare och miljöfundamentalister ska få sin vilja igenom.
För att bereda väg för celebriteter ur den rysk/finska vargstammen, ner genom landet, genom renbetesområdet ska samerna avstå vinterbete, flytta sina renar, stängsla in dem och på annat sätt göra eftergifter. Historien upprepar sig.
Vi pratar alltså om en kultur, som på grund av systematisk misshandel, redan är så skör att den hotar att falla samman. Men myndigheterna ångar på som de alltid gjort.
Den svenska staten har försökt med fördrivning, man har tagit deras barn och bedrivit ”forskning” på detta underliga folk.
Senare har man uppmuntrat kolonisering, byggt vägar och kraftverksdammar och mycket annat för att splittra och reducera det land samerna behövt för sin näring och nu ser man i vargen ytterligare en möjlighet att komma åt dem.
Svenska kyrkan har inte varit bättre, men de har insett sina övergrepp och står i begrepp att skriva vitbok och be om ursäkt.
Så långt har inte den svenska regeringen kommit. Nej, man spretar emot och ser olycklig ut så snart det förs på tal och det som våra grannländer redan gjort verkar vara långt borta för landet Sverige, att underteckna ILO-avtalet om ursprungsbefolkningars rättigheter.
Nu står man där med en historia där inte ens etniska utrensningar saknas, genom Fredrik I. Under de tio år han regerade avrättades samer i stort antal. De som överlevde drev han norrut, från Mälardalen upp till Dalarna. Allt på grund av att den jaktgalne kungen uppfattade dem som konkurrenter om jakten.
Nu är vi där vi är, men en rimlig önskan är väl ändå att den svenska staten år 2016 ska lämna samerna i fred, underteckna konventionen, skriva sin vitbok och be om ursäkt samt att underlätta kulturens fortlevnad. Tyvärr är nog oddsen högre på alternativet, historien upprepar sig.

Mats Eriksson och Bengt Bixo.

Det vi befarat är sant

Tanken med vargjakten var att lätta på trycket hos dem som man ansåg vara mest utsatta. Hela revir skulle bort, men nu visar det sig att våra så kallade forskare inte hade en aning om antalet individer. Antalet tilldelade vargar räcker bara till hälften av de vargar som finns i de anvisade reviren.


Strategin verkar vara att redovisa så få vargar som bara är möjligt. Många har trott på de så kallade forskarrapporterna. Alla, utom de som lever mitt i eländet och nu när jakten börjar kan man bara konstatera att det är så mycket varg att inte ens det dubbla hade varit nog.
Rädda Jaktens förbundsordförande, Ronny Wester har jagat varg ända sedan start och han vittnar om hur kolossalt med varg det är.

– Enligt forskarna skulle det vara totalt sex vargar i varje revir, ett alfapar och fyra valpar. I Kläggenreviret hade vi 17 vargar inne en dag. Det är så mycket varg att det inte går att göra sig en föreställning. Var forskarna har fått sina uppgifter ifrån vet inte jag, säger Ronny Wester.

Det enda som skogskarlarna i Värmland är säkra på är att forskare och myndigheter har tappat greppet om vargen för länge sedan.
– Jag har varit i skogen mer än 3000 timmar utan att ha sett till vare sig forskare eller personal från länsstyrelserna. Frågan är om den här blygsamma avskjutningen kommer att märkas, säger han.

Rädda Jakten har hos Naturvårdsverket därför begärt att vargkvoten utökas och att detta sker snabbt. De utpekade reviren måste bort. I annat fall är risken stor att föraktet för den obefintliga vargpolitiken stiger till nya nivåer och att spekulationerna om hur mycket varg det egentligen finns kommer igång.

 

Mats Eriksson

Eirik Granqvist kompletterar Rädda Jakten artikel
Eirik Granqvist har läst min artikel – Äkthetsintyg utan värde - och vill här ge våra läsare lite mer fakta beträffande uppdraget som sakkunnig i rättsfallet med de finska jägarna som anklagats för olaga jakt på varg i Perho i Finland.
Texten visar med all önskvärd tydlighet hur sjuk hela hanteringen av vargfrågan är i Finland och kanske sjukare ändå i Sverige.


​Läs artikeln här

Mats Eriksson, Rädda Jakten, RJ

Människor, vargen och NIMBY
Varg, javisst, men ”Not In My BackYard” Läs mer